Hoppa till innehåll

7. De viktigaste förslagen i redogörelsen

Genom förslagen i redogörelsen främjas invandrarnas sysselsättning och delaktighet och påskyndas deras integration i processens alla faser. Den inledande integrationen och integrationsfrämjandet utvecklas som en del av basservicen och utbildningssystemet, och goda befolkningsrelationer samt partnerskap stärks. 

De viktigaste reformer som föreslås i redogörelsen är följande: 

  • Ett integrationsprogram (kapitel 11) upprättas för att effektivisera den inledande integrationen. Genom de förslag som gäller integrationsprogrammet görs den inledande integrationen klarare och stöds behovs- och arbetslivsorienteringen i integrationen. Dessutom främjar integrationsprogrammet en bättre tillgång på integrationsfrämjande tjänster som är mera välfungerande än i dag samt flexibla övergångar från särskilda integrationstjänster till arbetslivet, utbildning eller andra tjänster.
  • Basservicen och det allmänna utbildningssystemet utvecklas så att de i allt högre grad motsvarar också invandrarnas behov (kapitel 8, 12, 13 och 14). Genom de förslag som gäller det allmänna service- och utbildningssystemet förbättras samhällets förmåga att tillgodose invandrarnas behov och invandrarnas möjligheter ta del av tjänster avsedda för alla som stöd sin integration och sysselsättning.
  • Vägledningen och rådgivningen stärks och görs permanent för alla som flyttat till Finland oberoende av grunden för invandringen, personens livssituation eller hur länge personen har bott i landet (kapitel 10). Förslaget främjar ökad kännedom om det finländska samhällets funktion och bidrar till att alla målgrupper nås bättre av den integrationsfrämjande verksamheten och av ändamålsenliga tjänster. 

Genom integrationsprogrammet anges en mera kompakt och riktad serviceprocess för den inledande integrationen som i första hand riktar sig till invandrare som är arbetslösa arbetssökande eller står utanför arbetskraften, medan förslagen som syftar till att förbättra tillgången på information, vägledning och rådgivning ska stödja integrationen av alla som flyttat till Finland oberoende av grunden för invandringen, personens livssituation eller hur länge personen har bott i landet (kapitel 10).

Genom förslagen i redogörelsen stärks en behovsgrundad vägledning av invandrare under hela integrationsprogrammet från integrationstjänsterna till basservicen, det allmänna utbildningssystemet och arbetslivet. Integrationsprogrammet utesluter inte möjligheten att under eller efter programmet nyttja också andra tjänster än de sysselsättnings- och kompetensfrämjande tjänster och social- och hälsovårdstjänster som ingår i programmet förutsatt att dessa tjänster kan användas för att främja invandrarens välfärd, delaktighet och sysselsättning. På motsvarande sätt ska det till exempel vara möjligt att delta i språkutbildningen vid behov också efter det att integrationsprogrammet har avslutats exempelvis som en del av en sysselsättningsplan upprättad av arbetskraftsservicen. Som en del av integrationsprogrammet nyttjas också verksamhet som tillhandahålls av tredje sektorn. 

Förslag läggs fram om att integrationen av de invandrare som kommer till Finland för att arbeta eller studera ska utvecklas genom flera åtgärder som beaktar målgruppens livssituation (kapitel 15) inbegripet en ökning av möjligheterna att studera finska eller svenska och de åtgärder som ingår i programmet Talent Boost. Dessutom stöds integrationen av dem som kommer för att arbeta eller studera av att tillgången på rådgivning och vägledning förbättras (kapitel 10) och delvis också av åtgärder som ingår i integrationsprogrammet (kapitel 11).  

Genom förslagen i redogörelsen främjas målen med integrationen på bred basis: sysselsättning, hälsa och välbefinnande i vardagen, integration av familjer, delaktighet och goda befolkningsrelationer. De olika delområdena inom integrationsfrämjandet stöder också varandra: sysselsättning främjar till exempel delaktighet och välbefinnande, god hälsa sysselsättning och goda befolkningsrelationer välbefinnande. Stöd för integrering av föräldrar och familjer främjar också integreringen av barn. En utgångspunkt för förslagen i redogörelsen är ett starkt multifunktionellt samarbete där bland annat centrala ministerier, NTM-centralerna och andra regionala aktörer, kommunerna, utbildningsanordnarna, serviceproducenterna, FPA, arbetsgivarna samt organisationer, religiösa samfund och andra sammanslutningar deltar. 

En förutsättning för ett fungerande integrationsfrämjande är fungerande partnerskap och goda befolkningsrelationer i samhället. Partnerskap för integrationsfrämjande och en starkare roll för organisationerna främjas på ett sektorsövergripande sätt i förslagen i redogörelsen (t.ex. kapitel 10 och 11) och som ett eget tema genom de åtgärder som läggs fram i kapitel 16 och bland annat genom användning av partnerskapsprogrammet för integration. Mål och åtgärder för att utveckla goda befolkningsrelationer och invandrarnas delaktighet anges i kapitel 17. Kapitel 9 stakar dessutom ut arbetet för snabb inledning av integrationen vid förläggningarna och utvecklandet av styrningen av asylsökande som beviljats uppehållstillstånd till kommunplatser.

Invandraren äger sin integrationsprocess, och en förutsättning för integration är att invandraren är aktiv. Ett av syftena med integrationstjänsterna är därför att stödja invandrarens egen aktivitet i det finska samhället och på arbetsmarknaden. Förslagen i redogörelsen avser att ge dem som integreras bättre kännedom om sina möjligheter och förbättra deras förutsättningar för att fatta beslut som främjar deras integrering och sysselsättning. Genom förslagen stärks dessutom verkningsfullheten i integrationsfrämjandet genom att man förbättrar möjligheterna att skapa individuella och behovsgrundade integrationsvägar till exempel för invandrare som är inriktade på att fort få arbete, som behöver förbättra sina grundläggande färdigheter eller skaffa sig yrkesutbildning, som har högskoleutbildning eller som behöver särskilt stöd.    
Bland invandrarna finns det också personer som av olika orsaker är i utsatt ställning och har särskilda behov som bör beaktas när tjänster utvecklas. Kvotflyktingar, invandrare med funktionsnedsättning, offer för människohandel och asylsökande minderåriga som anlänt utan vårdnadshavare och som fått uppehållstillstånd är ofta i särskilt sårbar ställning. Genom förslagen i redogörelsen stöds möjligheterna att identifiera också dessa gruppers behov av tjänster och deras tillgång till tjänsterna.