Hoppa till innehåll

Staten ersätter kostnaderna för mottagande av flyktingar och främjande av integration

Kommunerna och välfärdsområdena har enligt integrationslagen rätt till ersättning av staten för att ordna integrationsfrämjande tjänster. I kommunerna är ersättningarna avsedda för vägledning och rådgivning samt annan verksamhet till stöd för integrationen och i välfärdsområdena för att ordna social- och hälsovårdstjänster som främjar integrationen. Dessutom finansieras ordnandet av basservice med statsandelar.

Ersättningar enligt integrationslagen har förutom till kommunerna betalats även till välfärdsområdena i och med lagändringarna i anslutning till social- och hälsovårdsreformen som trädde i kraft den 1 januari 2023. 

Ersättningarna delas in i kalkylerade ersättningar och ersättningar som betalas ut enligt de faktiska kostnaderna. Ersättningarna till kommunerna och välfärdsområdena betalas ut av utvecklings- och förvaltningscentret (UF-centret) som sköter utvecklings- och förvaltningstjänster för NTM-centralerna och TE-byråerna. 

Kostnader som ersätts är bland annat 

  • en kalkylerad ersättning till kommunerna för att ordna vägledning, rådgivning och annan verksamhet till stöd för integrationen, och till välfärdsområdena för att ordna social- och hälsovårdstjänster som främjar integrationen,
  • arrangemang för inledande kartläggning,
  • utkomststöd,
  • kostnader för beredskap att ta emot kvotflyktingar,
  • tolknings- och översättningstjänster,
  • stöd för barn och unga personer som är minderåriga och bor i landet utan vårdnadshavare,
  • särskilda kostnader inom social- och hälsovården,
  • av särskilda skäl övriga kostnader som kommunen eller välfärdsområdet orsakats,
  • återflyttningsbidrag,
  • kostnader för personer som kommer från det forna Sovjetunionens territorium,
  • kostnader för personer som deltagit som frivilliga i krigen,
  • kostnader för tjänster och stödåtgärder till offer för människohandel.

 Personer för vilka ersättning kan beviljas 

Kostnaderna ersätts för personer enligt 2 § 2 och 3 mom. i integrationslagen

  • som får internationellt skydd,
  • som fått uppehållstillstånd av en individuell mänsklig orsak och på grund av att de är förhindrade att lämna landet samt personer som har beviljats uppehållstillstånd vid tillämpning av uteslutningsklausuler,
  • som tagits till Finland på särskilda humanitära grunder eller för uppfyllande av internationella förpliktelser,
  • som blivit offer för människohandel,
  • som får tillfälligt skydd och som har en registrerad hemkommun samt
  • som är familjemedlemmar eller andra anhöriga till de personer som nämns ovan, om dessa har haft familjeband innan de ovan nämnda personerna anlände till Finland.

Dessutom beviljas vissa ersättningar för kostnader för personer som kommit från det forna Sovjetunionens territorium och personer som deltagit som frivilliga i Finlands krig. 

Allmänna förutsättningar för utbetalning av ersättning

En förutsättning för ersättning är att kommunen i enlighet med integrationslagen har gjort ett integrationsprogram och ingått ett avtal med närings-, trafik- och miljöcentralen (NTM-centralen) om anvisande till kommunen och främjandet av integration. Välfärdsområdena förutsätts inte ha avtalet eller integrationsprogrammet i fråga.

Ersättningar enligt integrationslagen betalas som regel från det att personens första hemkommun har registrerats i befolkningsdatasystemet. I undantagsfall kan ersättning betalas från och med att undantagstillståndet beviljades för personer som har fått ett tillfälligt uppehållstillstånd på grund av att de varit förhindrade att lämna landet eller på grund av tillämpning av uteslutningsklausuler i utlänningslagen och inte får en hemkommun enligt lagen om hemkommun efter att ha fått uppehållstillstånd.

Kommunen eller välfärdsområdet ersätts emellertid inte för kostnaderna om den person som ersättningarna gäller är finsk medborgare, förutom om det handlar om offer för människohandel. 

Statens ersättningar till kommunerna och välfärdsområdena betalas via  UF-centret. Kommunen och välfärdsområdet ska ansöka om ersättning inom två år från utgången av det kalenderår under vilket den verksamhet för vilken ersättning söks har ägt rum.

UF-centret kan bestämma att kommunen eller välfärdsområdet helt eller delvis ska betala tillbaka den ersättning som staten betalat, om felaktiga eller vilseledande uppgifter har getts för betalningen av ersättning, eller om det i övrigt framgår att ersättningen har betalats utan grund. 
För vissa ersättningar till kommuner eller välfärdsområden krävs dessutom ett beslut av NTM-centralen.

Närmare uppgifter om under vilken tid ersättning betalas och om NTM-centralens beslut får du i arbets- och näringsministeriets anvisning om ersättning av kostnader enligt integrationslagen till kommuner och välfärdsområden

Mer information:
Arbets- och näringsministeriets anvisning om ersättning till kommuner och välfärdsområden för kostnader som uppstår vid tillämpning av lagen om främjande av integration
Utbildningsvideo om hur man ansöker om ersättningar enligt lagen om främjande av integration och hur de betalas ut