8. Införlivande av integrationsfrämjandet

Syftet med integrationslagen är att stödja och främja integration och invandrares möjligheter att aktivt delta i samhällsverksamheten i Finland samt jämlikhet, likabehandling och en positiv växelverkan mellan olika befolkningsgrupper. För att målen ska förverkligas bör myndigheterna tillhandahålla invandrarna åtgärder och tjänster som främjar och stöder integrationen, till exempel undervisning i finska eller svenska samt information om samhället, kulturen och sysselsättnings- och utbildningsmöjligheterna, särskilt under den första tiden i landet. Den integrationsprocess som definieras i integrationslagen och de tjänster som ingår i den är dock ganska begränsade jämfört med de mål i lagen som gäller likabehandling.

Sysselsättningen och delaktigheten bland dem som ska integreras och de övriga invandrarna behöver stärkas. Det effektivaste slutresultatet uppnås dock inte enbart med hjälp av integrationspolitiken eller integrationstjänsterna. I och med att befolkningen blir mångformigare är det viktigare än tidigare att samhällets strukturer och hela servicesystemet utvecklas så att de beaktar främjandet av hela befolkningens sysselsättning och delaktighet, även invandrarnas. Det är också viktigt att de olika funktionerna bildar en fungerande helhet och att integrationsfrämjande tjänster samordnas bland annat med arbets- och näringstjänsterna, utbildningssystemet, social- och hälsovårdstjänsterna och barn- och familjetjänsterna med beaktande av arbetsgivarnas behov och organisationernas styrkor när det gäller främjandet av integrationen.

Den myndighet som svarar för att bereda och samordna integrationspolitiken på nationell nivå är arbets- och näringsministeriet. För att öka integrationspolitikens genomslagskraft ska främjandet av integrationen införlivas som en del av planeringen, genomförandet och utvecklandet av de viktigaste politiska områdena. Statens program för integrationsfrämjande, som ska utarbetas för varje regeringsperiod, och den interministeriella samarbetsgruppen för integrationsfrämjande, som samlas under arbets- och näringsministeriets ledning, bildar ramar för regelbundet samarbete mellan ministerierna, vilket har stärkt det övergripande främjandet av integrationen. Genom arbetet med partnerskapsprogrammet för integrationsfrämjande stärks också kontakten mellan det lokala, regionala och riksomfattande arbetet med att främja integrationen och samhällets mottaglighet. 

För att främjandet av integrationen ska kunna införlivas förutsätts att varje myndighetsorganisation beaktar den mångformiga kundgruppens behov när den planerar och genomför tjänster och att den sörjer för att personalen i den egna organisationen får fortbildning, vilket också förutsätter tillräckliga resurser. Kunskaper i hur man stöder integrationen och stärker delaktigheten bör också höra till olika yrkesgruppers grundutbildning. I kundarbetet och tjänsterna innebär införlivandet bland annat också att tjänsternas tillgänglighet säkerställs, vilket kan betyda att en tolk används vid behov och att bruket av klarspråk och lättläst språk främjas vid sidan av flerspråkigheten. Då invandrare rekryteras till den offentliga sektorn stärks kunskaperna om mångfalden och språkkunskaperna blir mångsidigare när tjänster planeras och tillhandahålls, vilket stöder integrationsfrämjandet inom basservicen.  

Främjande av integrationen på regional och lokal nivå

Invandring, mångfald och internationell kompetens har en ökande betydelse i regional- och kommunalpolitiken samt för utvecklingen av den regionala och kommunala livskraften. Den regionala planeringen, utvecklingen och uppföljningen av integrationsfrämjandet hör till NTM-centralernas uppgifter. Dessutom upphandlar NTM-centralerna den integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning inom sina områden och avtalar med kommunerna om kommunplatser för personer som får internationellt skydd. Regionförvaltningsverket deltar i ärenden som hör till dess verksamhetsområde i planeringen och styrningen av samt tillsynen över åtgärder och tjänster som främjar invandrares integration och sörjer för att invandrarnas behov beaktas vid anordnandet av andra tjänster och åtgärder som hör till regionförvaltningsverkets verksamhetsområde. Det servicecenter för kontinuerligt lärande och sysselsättning som ska inrättas under regeringsperioden kommer att anvisas regionala uppgifter och under beredningen klarnar också eventuella uppgifter med anknytning till invandrartjänsterna.

Kommunen är enligt den gällande integrationslagen allmänt ansvarig och samordningsansvarig för utvecklandet av invandrarnas integration samt för planeringen och uppföljningen av integrationen på lokal nivå. Kommunens program för integrationsfrämjande är ett centralt verktyg för samordning och utveckling av integrationsfrämjandet. 

Invandrarna hör till kommuninvånarna och alla de kommunala tjänsterna står också till deras förfogande. Kommunerna skiljer sig åt till befolkningsstrukturen. I en del kommuner har man redan i många år arbetat med integrationsfrämjande arbete, och också inom kommunernas allmänna tjänster är man van vid att beakta invandrarnas behov, medan det till andra kommuner flyttat invandrare först under senare år eller också har antalet inflyttade invandrare ökat. Eftersom invandringen varierar regionalt, finns det regionala och lokala skillnader i behovet, tillgången och funktionaliteten när det gäller tjänsterna och också i servicestrukturen. Det är viktigt att vid sidan om tillväxtcentrumens specialbehov säkerställa tillgången till integrationsfrämjande tjänster på olika håll i Finland, så att invandrarna också bosätter sig på mindre orter än de största bosättningscentrumen.

Kommunerna beviljas statsandelar för sina statsandelsuppgifter. I beräkningen av statsandelen beaktas de kalkylerade kostnader som bestäms utifrån inslaget av personer med främmande språk som modersmål. Statsandelar betalas också särskilt för utbildning och undervisning som ordnas för invandrare enligt lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet.

År 2015 gjordes ett betydande tillägg i de kalkylerade kostnaderna för främmande språk som modersmål inom reformen av kommunernas statsandelar. Vid reformen tiofaldigades den kalkylerade finansieringens andel som betalas ut på basis av främmande språk som modersmål. Från och med 2015 har inslaget av personer med främmande språk som modersmål och de kalkylerade kostnaderna för detta dessutom ökat relativt sett mer än de andra bestämningsfaktorerna. Till tillämpningsområdet för statsandelen för den kommunala basservicen hör dock inte uppgifter i enlighet med integrationslagen. Statsandelen för basservicen är främst inriktad på driftskostnaderna för basservicen till de kommuninvånare som har främmande språk som modersmål och inte på specialtjänster som främjar integrationen.

I regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om inrättande av välfärdsområden och om en reform av ordnandet av social- och hälsovården och räddningsväsendet föreslås det att beräkningssättet för främmandespråkskoefficienten ska ändras i statsandelen för den kommunala basservicen. Enligt nuvarande beräkningssätt räknas främmandespråkskoefficienten för en kommun ut genom att man jämför andelen invånare med främmande språk som modersmål i kommunen med motsvarande andel i den kommun där andelen invånare med främmande språk som modersmål är som lägst i hela landet. När social- och hälsovårdsreformen träder i kraft fastställs de kalkylerade kostnaderna för personer med ett främmande språk som modersmål i enlighet med det absoluta antalet personer med ett främmande språk som modersmål i kommunen. I finansieringen av de kommande välfärdsområdena ingår dessutom ett finansieringskriterium som är baserat på antalet personer med främmande språk som modersmål.

Kostnader som särskilt orsakas av främjande av integration ersätts till kommunerna i huvudsak i fråga om dem som får internationellt skydd. Tjänster för invandrare som är arbetssökande finansieras som en del av de offentliga arbetskraftstjänsterna.

Integrationen påverkas förutom av tjänsterna också av frågor kring boendet. Den kommunala bostads-, mark- och markanvändningspolitiken påverkar boendemöjligheterna, boendepriserna och tillgången på boende till överkomligt pris i kommunen. I Utvecklingsprogrammet för bostadspolitiken, som ska lämnas till riksdagen i form av en redogörelse våren 2021, ges förslag till bostadspolitiska åtgärder för åren 2021–2028. Med hjälp av åtgärderna i programmet strävar man efter att bemöta bostadspolitikens problemområden, till exempel tillräckligt utbud av hyresbostäder, boende till överkomligt pris och bostadsutbudet i tillväxtcentrumen, samt att fortsätta att utveckla bostadsområden och förhindra segregation. Differentieringen mellan bostadsområdena påverkas dock inte enbart med hjälp av bostadspolitiken eller stadsplaneringen, utan genom ett omfattande tvärsektoriellt arbete, alltså på ett avgörande sätt med hjälp av utbildnings-, sysselsättnings-, välfärds- och inkomstfördelningspolitiken, det vill säga genom att påverka de grundläggande orsakerna till utsatthet och segregation. 

Förortsprogrammet 2020–2022, som grundar sig på regeringsprogrammet, bemöter differentieringsutvecklingen i städerna genom att stärka den kunskapsbaserade, strategiska och förvaltningsövergripande utvecklingen av förorterna. Med hjälp av programmet utvecklas trivseln, funktionaliteten och säkerheten i bostadsområdena och dessutom stärks bland annat förortsskolornas roll för att främja jämlikhet i utbildningen, tjänster som stöder barns och ungas välbefinnande och olika befolkningsgruppers delaktighet när det gäller att planera och utveckla det egna bostadsområdet.

Stärkande av integrationsfrämjandets kunskapsbas

Till stöd för planeringen och uppföljningen av integrationsfrämjandet behövs tillräckligt omfattande och regelbundet framtagna uppgifter om de olika delområdena av integrationen. Arbets- och näringsministeriets kompetenscenter för integration av invandrare förvaltar uppföljningssystemet för integrationen och systemets indikatoruppgifter är baserade på information från olika register och enkäter. De registerbaserade uppgifterna uppdateras årligen och de enkätbaserade uppgifterna vart fjärde år. I enlighet med de referensramar som EU och OECD använder beskriver uppföljningssystemet ställningen på arbetsmarknaden, utbildning och kompetens, hälsa och välfärd samt deltagande och samhällets mottaglighet i fråga om befolkningen med invandrarbakgrund. Utifrån uppföljningssystemet publiceras en helhetsöversikt över integrationen för varje regeringsperiod, alltså med fyra års mellanrum. Den senaste översikten publicerades i januari 2020.

Utöver uppföljningssystemet förvaltar kompetenscentret för integration av invandrare en statistikdatabas som sammanställer statistikuppgifter om invandrarbefolkningens struktur, sysselsättning, familjer, boende och migration. Uppgifterna i statistikdatabasen bygger på administrativa register och de uppdateras årligen. Dessutom producerar kompetenscentret regelbundet statistisk information om utlänningarnas arbetslöshet och deras deltagande i arbetskraftspolitiska åtgärder. 

För närvarande är det inte möjligt att producera riksomfattande indikator- och statistikuppgifter om kommunsektorns integrationstjänster och integrationsvägar, då kommunerna inte förfogar över ett enhetligt riksomfattande register för registrering av uppgifter om integration. Uppgifterna registreras antingen i kommunens social- och hälsovårdsregister eller i något annat register och informationssystemen har inte de gränssnitt som behövs för att samköra uppgifterna sinsemellan eller med de statliga myndigheterna. Att samköra uppgifter från informationssystem som förvaltas av andra statliga myndigheter, såsom Migrationsverket, med uppgifterna i arbets- och näringsministeriets kundinformationssystem är möjligt endast från fall till fall och främst som särskilt uppdrag på grund av lagstiftningen och tekniska begränsningar. 

Också partnerskapsprogrammet för integration stärker integrationens kunskapsbas genom att öka interaktionen mellan aktörerna. Målet är att sammanföra aktörer som främjar integrationen, såsom kommuner, organisationer, myndigheter och sammanslutningar, för att bilda en gemensam uppfattning om utvecklingsbehoven för det integrationsfrämjande arbetet och stärka kunskapsbasen genom att kombinera kunskap från praktiskt arbete med forskningsrön. Det intensifierade samarbete mellan myndigheterna och organisationerna som främjas i programmet stöder också att invandrarna deltar i utvecklandet av integrationsfrämjandets kunskapsbas. Som ett stöd i arbetet med partnerskapsprogrammet genomförs vartannat år en partnerskapsbarometer som kartlägger samarbetet mellan aktörerna och utvecklingsbehoven inom den integrationsfrämjande verksamheten.

---

Samordning, införlivning och uppföljning av integrations-politiken: de viktigaste åtgärderna som preciseras i kapitel 12, 13 och 14