Andelen personer med utländsk bakgrund har ökat, men andelen är mindre än i många andra EU-länder
År 2019 bodde globalt sett cirka 272 miljoner människor utanför sitt födelseland, vilket utgör 3,5 procent av världens befolkning. Majoriteten flyttar från sitt födelse-land på grund av arbete, familjeband eller studier. I slutet av 2018 fanns det nästan 26 miljoner flyktingar i världen. (International Organization for Migration, 2020.) År 2015 registrerades över 1,3 miljoner asylansökningar inom EU och år 2016 närmare 1,3 miljoner. År 2019 uppgick antalet registre-rade ansökningar endast till knappt 750 000.
Den globala migrationen påverkar också Finland. Andelen personer med utländsk bakgrund av hela befolkningen är betydligt mindre i Finland än i nästan alla andra EU-länder (figur 1), men antalet personer med utländsk bakgrund har ändå ökat. Medan de utländska medborgarnas andel av befolkningen år 1990 uppgick till endast en halv procent, har andelen stigit till närmare fem procent år 2019.
Figur 1. Andelen befolkning med utländsk bakgrund i vissa EU-länder år 2019. Källa: OECD.
I slutet av 2019 bodde över 265 000 utländska medborgare och över 420 000 perso-ner med utländsk bakgrund i Finland. Av personerna med utländsk bakgrund var 51,6 procent män och 48,4 procent kvinnor. Antalet barn med utländsk bakgrund som inte fyllt 15 år uppgick till cirka 83 000, vilket är ungefär 19,6 procent av alla personer med utländsk bakgrund. Av personer med finländsk bakgrund är andelen barn som inte fyllt 15 år 15,4 procent.
Till Finland flyttar varje år fler människor än vad som flyttar bort. Under de senaste tio åren var nettoinvandringen cirka 15 000 personer årligen. År 2019 flyttade 24 178 utländska medborgare till Finland, vilket till storleksordningen motsvarar medeltalet för de fem tidigare åren.
Det finns många orsaker att flytta till Finland. De senaste åren har de viktigaste orsakerna i storleksordning varit familj, arbete, studier och internationellt skydd. I synnerhet arbetskraftsinvandringen från länder utanför Europa har ökat. År 2019 beviljades sammanlagt 25 412 första uppehållstillstånd, och därutöver fattades 2 959 positiva asylbeslut (figur 2). Antalet registreringar av EU-medborgare uppgick till 8 533 (figur 3). I en separat utredning ska man undersöka hur pass bestående de per-soner som på olika grunder flyttat till Finland stannar i landet.
Figur 2. Första uppehållstillstånd i Finland för personer från länder utanför EU år 2019. Källa: Migrationsverket.
Figur 3. Registreringar av EU-medborgare år 2019. Källa: Migrationsverket.
Av de utländska medborgare som bodde i Finland kom de fem största medborgargrupperna år 2019 från Estland, Ryssland, Irak, Kina och Sverige. År 2019 var de två klart största grupperna av personer med utländsk bakgrund Ryssland och forna Sovjetunionen samt Estland (figur 4). Samma år flyttade utländska medborgare till Finland främst från Ryssland (2 273), Estland (1 724), Turkiet (1 377), Indien (1 283) och Irak (1 182). Tidigare flyttade man till Finland i huvudsak från de europeiska länderna och närområdena (särskilt från Estland, Ryssland och det forna Sovjetun-ionen), men i och med att invandringen ökat har också dess struktur förändrats i någon mån. Särskilt snabbt har invandringen från Asien ökat (35 procent av alla utländska medborgare år 2019), men Europa (inbegripet länderna utanför EU) har samtidigt bibehållit sin roll som största ursprungsvärldsdel (53 procent av alla som anlände 2019).
Figur 4. Befolkningen med utländsk bakgrund i Finland efter bakgrundsland år 2019. De tio största grupperna. Källa: Integration databas.
Finlands befolkning åldras och ökar endast av invandringen
Nativiteten har sjunkit stadigt i Finland under hela 2010-talet och var år 2018 på den lägsta nivån någonsin, även om nativiteten började stiga något år 2020 enligt Sta-tistikcentralens preliminära uppgifter. Samtidigt är Finland en av de främsta välfärdsstaterna i världen där en betydande del av befolkningen är äldre.
Finlands befolkning och antalet sysselsatta ökar endast med hjälp av invandring. Finlands arbetsföra befolkning minskar med tiotusentals personer om året och på 2000-talet hade antalet arbetstagare sjunkit om det inte varit för den utländska arbetskraften. År 2000–2017 minskade antalet sysselsatta med finländsk bakgrund med cirka 10 000 personer, men antalet sysselsatta med utländsk bakgrund ökade med cirka 100 000 personer. Enligt Statistikcentralens befolkningsprognos kommer Finlands folkmängd att börja minska i början av 2030-talet. Utan nettoinvandring kommer den arbetsföra befolkningen i Finland att minska med över 150 000 personer fram till 2030. Om den årliga nettoinvandringen ökade med en tredjedel, skulle Finlands folkmängd börja minska först vid decennieskiftet 2040. Om nettoinvand-ringen ökade med hälften, skulle folkmängden nästan förbli oförändrad fram till 2060. (Rotkirch, 2021.)
Invandringen påverkar Finlands befolkningsstruktur också genom ättlingarna till invandrarna (den så kallade andra generationen). Kvinnor med utländsk bakgrund får i genomsnitt fler barn än kvinnor med finländsk bakgrund. En stor del av de barn som fötts i Finland av personer med utländsk bakgrund får finskt medborgarskap. Även om det handlar om finländare som inte hör till målgruppen för integrationspoli-tiken, är det med tanke på uppföljningen och statistikföringen dock ofta motiverat att behandla den andra generationen som en särskild grupp. På detta sätt får man information också om hur det finländska samhället klarar av att stödja likabehandling-en av barn och unga med olika bakgrund. Den andra generation har större betydelse för det finländska samhället under sin livstid än vad deras föräldrar hade.
I och med att befolkningen blir äldre är det ännu viktigare att se till att den ökande in-vandrarbefolkningen är delaktig och att dess kompetens tillvaratas i den finländska samhällsutvecklingen. Delaktigheten har stor betydelse för att invandrarnas demokratiska rättigheter ska kunna tillgodoses och det ska kunna skapas en samhörighet i samhället, liksom för att samhällsekonomin ska nå framgång. Det är också av betydelse för välfärden i samhället på lång sikt att människorna deltar i den ekonomiska verksamheten på ett omfattande sätt. I detta återfinns två perspektiv: för det första en tanke om rättvisa, enligt vilken alla människor ska ges möjlighet att uppleva delaktighet och kunna dra nytta av sin kompetens, och för det andra en tanke om ekonomi, enligt vilken en inkludering av alla mänskliga resurser sannolikt ökar såväl innovativiteten som effektiviteten (Piketty, 2014).
