Urbaniseringen är ett globalt fenomen, som enligt de senaste befolkningsprognoserna verkar fortsätta också i Finland, även om urbaniseringsgraden i Finland är den lägsta i EU. Också en stor del av dem som flyttat till Finland bor i tillväxtcentrum. Det bor dock invandrare i nästan alla kommuner i Finland och i vissa landsbygdskommuner, där det finns arbetsplatser, är invandrarnas andel av befolkningen avsevärd.
År 2019 bodde hälften av dem som var födda utomlands i Nyland och över två tredjedelar i landskapen Nyland, Egentliga Finland och Birkaland. I Helsingforsregionen har andelen personer med främmande språk som modersmål stigit från cirka en procent på 1990-talet till cirka 14 procent år 2019. År 2019 hade närmare en fjärdedel av de barn som började på första klassen i grundskolan i Esbo främmande språk som modersmål. Man bedömer att en fjärdedel av invånarna i Helsingforsregionen har främmande språk som modersmål år 2035.
Antalet tillväxtregioner är mindre än förr och i flera regioner är invandringen den enda faktorn som ökar mängden arbetskraft. Invandring, mångfald och internationell kompetens har också en ökande betydelse, inte enbart för att främja delaktighet och jämlikhet för kommuninvånare med olika bakgrund, utan också för att utveckla den regionala och kommunala livskraften. Internationella experter har betydelse för tillväxten och internationaliseringen i näringslivet, vilket i sin tur kan främja regionernas och kommunernas konkurrenskraft och attraktionskraft för annorlunda företags- och innovationsverksamhet.
Då alla kommuninvånare har möjligheten att vara delaktiga, utveckla sin kompetens, studera och arbeta, skapas också en grund för integration och för en ökning av kommunens befolkningsunderlag. Även delaktighet och gemenskap i fråga om lokala sammanslutningar, nätverk och individer främjar integrationen av invandrarna. Utöver myndigheterna är olika organisationer och den verksamhet med låg tröskel som de erbjuder betydelsefulla för främjandet av delaktigheten och tillträdet till lokala gemenskaper. Det finns regionala och lokala skillnader i integrationsfrämjandet och de beror till exempel på skillnader i invandrarnas antal och bakgrund, serviceutbudet, verksamhetsmodellerna och resurserna. På små orter är antalet invandrare vanligen lägre och serviceutbudet mindre, varför det ofta är svårare att segmentera servicevägarna utifrån behoven. En styrka och en utmaning i stora städer är till exempel det stora antalet aktörer och personer som ska integreras. (Karinen, Kortelainen, Luukkonen & Jauhola, 2020c.) Ser man till organisationsfältet och arbetsmarknaden förekommer också stora regionala och lokala skillnader.
Differentieringen mellan bostadsområden har ökat, men obetydligt i en internationell jämförelse
Socioekonomisk segregation är en följd av att välfärden och inkomsterna fördelas ojämnt och att denna fördelning förläggs till olika områden i en stad under inflytande av bostadsmarknaden. De ekonomiska resurserna och den ojämlika fördelningen av dem påverkar hushållens möjligheter att agera på bostadsmarknaden. Ju dyrare boendet är, desto mindre möjligheter har hushåll med låga inkomster eller medelinkomster att välja sin bostadsort och deras boende blir alltmer koncentrerat till vissa områden. När olika grupper segregeras i egna områden finns det också en risk att den fysiska distansen stärker den sociala distansen, vilket kan försvaga städernas sociala hållbarhet.
Den socioekonomiska och etniska differentieringen mellan finländska bostadsområden är liten i jämförelse med de europeiska och nordiska länderna. Under de två senaste decennierna har dock såväl socioekonomisk som etnisk differentiering förstärkts, särskilt i de största städerna. Enligt undersökningar råder det mest etnisk differentiering mellan barnfamiljer som är födda i Finland och barnfamiljer med utländsk bakgrund. Den förklarande faktorn är i synnerhet den högre inkomstnivån som barnfamiljerna med finländsk bakgrund har samt de utbildningsval man träffar och att man flyttar bort från låginkomstområden när inkomsterna stiger. Det märks ingen stark etnisk differentiering mellan barnfamiljer med låga inkomster. Differentieringen av familjer med olika bakgrund är ett fenomen som om det förstärks kan försämra jämlikheten i fråga om möjligheterna. I europeiska städer verkar bostadsområdet inte ha lika stor betydelse som individens egen familjebakgrund och en större social kontext och båda dessa inverkar på individens val och möjligheter. (van Ham & Tammaru 2016; Bernelius & Vilkama 2019; Petrović, Manley & van Ham 2019)
Av personer med utländsk bakgrund bor drygt 30 procent i ägarbostad, medan motsvarande andel personer med finländsk bakgrund är något över 70 procent. I Helsingfors, där boendepriserna har stigit snabbare än inkomstnivån de senaste åren, är andelarna ägarboende inom båda grupperna lägre än i hela landet. Personerna med utländsk bakgrund är inte en enhetlig grupp när det gäller boendeformen. Ägarboendet förklaras starkt av inkomstnivån, men också till exempel hur länge man varit i landet och storleken på familjen påverkar valet av boendeform. Det blir vanligare med ägarboende ju längre tid man har bott i Finland. Personer med utländsk bakgrund är också mer trångbodda än personer som är födda i Finland. Under de senaste åren har skillnaderna beroende på födelseland minskat något när det gäller ägarboendet, men inkomstnivåns inverkan har stärkts. (Saikkonen, Hannikainen, Kauppinen, Rasinkangas & Vaalavuo 2018.)
