Riksdagen har förutsatt att regeringen för att integreringen ska fungera bättre och snabbare överför det samlade ansvaret för integrationstjänsterna till kommunerna och utreder hur tjänsterna kan tillhandahållas i tillräcklig omfattning också på andra håll än i tillväxtcentra.
Ansvarsfrågorna i samband med integrationsfrämjandet är kopplade till beredningen av strukturella reformer. Centrala bland dem är översynen av servicestrukturen för sysselsättningstjänster och införandet av välfärdsområden för social och hälsovården. De slutliga besluten om ansvarsfrågorna vid integrationsfrämjandet kopplas till strukturella reformer. Överföringen av sysselsättningstjänsterna till kommunerna bereds så att överföringen till den lokala nivån sker under år 2024. I detta skede används, när det gäller ansvaret för ordnande, begreppet arbetskraftsservice som inte beror på vem som ordnar tjänsterna. Begreppet ska preciseras i samband med översynen av integrationslagen.
I samband med beredningen av denna redogörelse har alternativa modeller för att ordna ansvarsfördelningen vid integrationsfrämjandet bedömts. Det centrala målet vid integrationen av de invandrare i arbetsför ålder som siktar på arbetsmarknaden är att de ska få ett arbete, varför det är motiverat att även framöver knyta huvudansvaret för vägledningen av dem under integrationsprogrammet (medräknat ordnandet av introduktionsperioden) till sysselsättningstjänsterna.
Möjligheterna till integration av de invandrare som står utanför arbetskraften försvagas av ett de olika myndigheternas ansvar är oklart. Främjandet av integrationen av de invandrare som står utanför arbetslivet är kommunens roll central i kraft av de tjänster som kommunen ordnar för sina invånare, såsom utbildning och småbarnspedagogik. Därför är det motiverat att kommunen svarar för att också de grupper som står utanför arbetslivet nås och vägleds.
Det föreslås att kommunen påförs ansvaret för vägledningen under integrationsprogrammet (inbegripet att ordna introduktionsperioden och utarbeta integrationsplanen) för invandrare som annat än tillfälligt får utkomststöd enligt lagen om utkomststöd och invandrare som har internationellt skydd och står utanför arbetskraften. Förslaget gör kommunens ansvar rörande främjandet av integrationen av de målgrupper som nämns ovan tydligare och starkare. Dessutom ska arbetskraftsservicen eller kommunen på motsvarande sätt som enligt gällande integrationslag kunna sätta igång en inledande kartläggning och utarbeta en integrationsplan också för andra invandrare som begärt det, om dessa bedöms behöva detta, eller anvisa dem att delta i en föreslagen introduktionsperiod. I överensstämmelse med gällande integrationslag ska den aktör som utarbetat integrationsplanen för en invandrare aktivt erbjuda denne åtgärder och tjänster som ingår i planen på grund av att det bedömts föreligga behov och inom ramen för anvisade anslag. I arbetskraftsutbildningen eller den integrationsutbildning som ordnas som frivillig utbildning föreslås inga ändringar.
Enligt den gällande integrationslagen är kommunen allmänt ansvarig och samordningsansvarig för utvecklandet av invandrarnas integration samt för planeringen och uppföljningen av integrationen på lokal nivå. Kommunen ska även framöver ha en samordnande roll i främjandet av integration, vilket säkerställer att en och samma aktör bär ansvaret för samordningen av integrationsfrämjandet som helhet.
I och med de kommunala sysselsättningsförsök som har inletts och den överföring av arbets- och näringstjänsterna till kommunerna som är under beredning utvidgas kommunernas ansvar för främjandet av integration till att omfatta främjandet av integrationen av arbetslösa arbetssökande invandrare. De ökar också kommunernas möjligheter att samordna tjänster avsedda för invandrare som står utanför arbetskraften också med arbetskraftsservicen och främjar därigenom en övergång av invandrare som står utanför arbetskraften till arbetskraften. Kommunen skulle kunna ges ansvaret också för att servicebehovet för invandrare som bor i dess område och hör till integrationsprogrammets målgrupp bedöms i ett helhetsperspektiv inklusive lotsning till en bedömning av behovet av socialvårdstjänster och andra behövliga tjänster. På så sätt blir kommunen skyldig att utöver lämpligheten hos deras egna tjänster och tillgången på dem även säkerställa vägledningen av klienterna till andra tjänster och samordningen av tjänsterna med sysselsättnings- och social- och hälsovårdstjänster och vid behov även andra tjänster. När frågan slutligen löses bör hänsyn likväl tas till hur beredningen av de permanenta strukturerna för främjandet av sysselsättning framskrider och till de resurser som krävs för att sköta uppgiften.
De som har internationellt skydd utgör för närvarande den vanligaste klientgruppen för samkommunernas integrationstjänster. En del av arrangemangen vid mottagandet av personer som har internationellt skydd inleds redan innan personerna flyttar till och installerar sig i kommunen, och personens välmåga, funktionsförmåga och delaktighet stöds multiprofessionellt från det att personen anländer till kommunen. Kommunen ska även i fortsättningen bära det ansvar som sammanhänger med kommunanvisningen och integrationsfrämjandet för att i kommunen samordna arrangemangen när flyktingar tas emot, inklusive stöd och tjänster för boendet och etableringen i den inledande fasen likväl så att man när mottagandet ordnas säkerställer ett effektivt samarbete med välfärdsområdena.
Särskilda bestämmelser om mottagandet av personer som beviljats internationellt skydd och om ordnandet av den inledande integrationen ska ingå i integrationslagen, och samtidigt ska kommunens och det kommande välfärdsområdets roller och ansvar preciseras. Det myndighetsorgan i kommunen som ansvarar för integrationen ska även i fortsättningen vara skyldigt att utan dröjsmål lotsa personer som bedöms ha behov av socialvård till en bedömning av behovet av socialvårdstjänster. De personer som beviljats internationellt skydd anvisas i princip alltid till en bedömning av servicebehovet enligt socialvårdslagen. Till en sådan bedömning anvisas alltid också barn och unga som anlänt utan vårdnadshavare.
Den reform av social- och hälsovården som för närvarande bereds inverkar också på ordnandet av integrationstjänster särskilt i kommuner där uppgiften är en del av socialtjänsterna eller har samlats hos en samkommun för social- och hälsovård. Efter reformen omfattas ordnandet av social- och hälsovården och därmed sammanhängande förvaltning inte längre av kommunernas och samkommunernas beslutsfattande. Samtidigt övergår de arbetstagare i branschen som är anställda av kommunerna till välfärdsområdena. Undantagen är Helsingfors och HUS. Reformen orsakar sålunda betydande förändringar i kommunernas och samkommunernas uppgifter och organisering.
När social- och hälsovårdstjänsterna och social- och hälsovårdspersonalen överförs till ett välfärdsområde finns det inte i alla kommuner en tjänstestruktur för det integrationsfrämjande arbetet eller personal som sköter uppgifterna. I en del regioner sköts integrationstjänsterna i samarbete mellan kommunerna enligt modellen med ansvarskommun. Om kommunerna i enlighet med förslaget får huvudansvaret för integrationen av invandrare som står utanför arbetslivet, förutsätter det sannolikt att en del av kommunerna bestämmer vilken myndighet som ska ansvara för integrationen, ser över och organiserar om tjänsterna, definierar det integrationsfrämjande arbetet och tar i bruk nya lösningar i det praktiska klientarbetet till exempel gällande klientdatasystemen och behörighetskraven för den yrkesutbildade personalen.
Kommunerna har i praktiken varierande möjligheter att ordna integrationsfrämjande tjänster. Särskilt på mindre orter kan det också förekomma betydande variationer från år till år i antalet personer som behöver de tjänster som ingår i integrationsprogrammet. För att säkerställa en jämlik tillgång till tjänsterna ska kommunerna även i fortsättningen kunna avtala om att ordna tjänster som ingår i integrationsprogrammet enligt kommun- eller samkommunsbaserade modeller med beaktande av lokala och regionala behov.
Sektorsövergripande samarbete och samordning
Genom tjänstepaket som producerats sektorsövergripande och multiprofessionellt, såsom kompetenscenterverksamheten för invandrare, har man kunnat svara på individuella servicebehov på ett helhetsinriktat sätt. Även det kommunala försöket med integrationsfrämjande och den överföring av sysselsättningstjänsterna till kommunerna som bereds har skapat förutsättningar för att stärka det sektorsövergripande arbetet.
För att ta fram tjänstepaket som svarar på integrationskundernas behov måste det sektorsövergripande och multiprofessionella samarbetet utvecklas, aktörsnätverk och partnerskap skapas och informationsgången mellan aktörerna förbättras. Frågor som gäller stödjande av multiprofessionalitet inom integrationsfrämjandet och överföring av information mellan olika myndigheter ska beaktas när behoven att utveckla den lagstiftning som tillämpas på sektorsövergripande tjänster utreds. Dessutom kan utvecklandet av det sektorsövergripande och multiprofessionella samarbetet och den kompetens som behövs i arbetet stödjas genom den stödstruktur för sektorsövergripande arbete som ska upprättas vid UF-centret (NTM-centralernas och AN-byråernas utvecklings- och förvaltningscenter) och det arbete inom partnerskapsprogrammet som samordnas av kompetenscentret för integration.
För att integrationsprocessen och samarbetet ska bli snabbare och smidigare bör också de informationssystem som används vid registrering och överföring av klientuppgifter utvecklas. Arbets- och näringslivstjänsterna har för hanteringen av klientuppgifter som sammanhänger med sysselsättningsprocessen tillgång till det rikstäckande klientdatasystemet URA. De uppföljningsdata som samlas i systemet kan användas bland annat som stöd vid planeringen av tjänster och uppföljningen av deras genomslag på förvaltningens olika nivåer. Arbets- och näringsförvaltningens kunddatasystem stöder likväl inte i alla avseenden en sektorsövergripande verkställighet av integrationsprocessen. Systemet ses för närvarande över inom ramen för ett större digitalt utvecklingsprojekt. Även möjligheterna att utveckla och förenhetliga de klientdatasystem som används i olika branscher under den inledande integrationen bör utvecklas så att hänsyn tas bland annat till de system som används för närvarande.
Genom samarbete mellan arbetskraftsservicen och läroanstalterna säkerställs en ökad tillgång till information det befintliga breda utbildningsutbudet men också dess brister, såsom språkundervisning som ordnas för den som arbetar, förberedande utbildning och utbildning som särskilt riktar sig till olika målgrupper. Fungerande regelbundna samarbetsforum och en granskning av tjänsterna på regional nivå och landskapsnivå skulle till exempel kunna främja planeringen av ett lokalt tjänsteutbud som bättre svarar mot invandrarnas behov. Granskningar har gjorts bland annat genom att olika sevicekartor har utarbetats inom projekten, men den helhet som är synlig för klienterna och de yrkesutbildade behöver lyftas fram.
Även överföringen av de integrationsfrämjande socialvårdstjänsterna och de övriga social- och hälsovårdstjänsterna till välfärdsområdena förutsätter att fungerande samarbetspraxis utvecklas enligt behoven av service bland integrationsklienterna och för att sammanföra vägledningsarbetet så att det bildar en klar helhet i förhållande till socialhandledningen och den allmänna socialvårdsprocessen. Särskilt viktigt bedöms det vara att skapa gemensamma verksamhets- och tillvägagångssätt till exempel i fråga om tjänster till barnfamiljer, när en del av tjänsterna överförs till välfärdsområdena och en stor del, bland annat småbarnspedagogiken och den grundläggande undervisningen, förblir hos kommunerna.
Organiseringsansvar och sektorsövergripande samarbete:de viktigaste åtgärderna
- Medan integrationsprogrammet pågår ska huvudansvaret för vägledningen (inkl. ordnandet av introduktionsperioden och uppgörandet av en integrationsplan) av invandrare i arbetsför ålder som siktar på arbetsmarknaden bäras av sysselsättningstjänsterna.
- Huvudansvaret för vägledningen av invandrare i arbetsför ålder som står utanför arbetskraften medan integrationsprogrammet pågår (inkl. ordnandet av introduktionsperioden och utbildningen samt upprättandet av integrationsplanen) ska axlas av kommunen. Genom olika samarbetsmodeller baserade på kommuner och samkommuner säkerställs en jämlik tillgång på integrationsfrämjande tjänster.
- Kommunen ska ansvara för samordningen av de integrationsfrämjande tjänsterna, och kommunen ska få ansvaret för att servicebehovet hos den som ska integreras bedöms i ett helhetsperspektiv. De som beviljats internationellt skydd ska i regel – barn och unga som anlänt utan vårdnadshavare alltid – lotsas till en bedömning av servicebehovet enligt socialvårdslagen.
- Det sektorsövergripande samarbetet ska säkerställas genom att introduktionsperioden ordnas som ett samarbete mellan de ansvariga myndigheterna. Såväl kommunen som sysselsättningstjänsten ska när de genomför integrationsprogrammet se till att den som integreras enligt behov och utan dröjsmål anvisas också till andra myndigheters – till exempel välfärdsområdenas, läroanstalters och olika organisationers – tjänster i samarbete med dessa.
- I integrationslagen ska det, utöver ordnandet av integrationsprogrammet, föreskrivas särskilt om kommunens ansvar för att ordna mottagandet och tjänster i den inledande fasen efter flytten till mottagningskommunen för personer som har internationellt skydd. I fråga om mottagandet och de inledande integrationstjänsterna säkras ett nära och sektorsövergripande samarbete med välfärdsområdena genom att handlingsmodeller och tillvägagångssätt för samarbetet mellan kommunen och socialvården utvecklas
- Främjandet av multiprofessionalitet inom integrationstjänsterna och frågor om överföring av information mellan olika myndigheter ska beaktas när behoven att utveckla den lagstiftning som tillämpas på sektorsövergripande samarbete utreds.
- Kompetensen hos dem som arbetar i multiprofessionella nätverk och samordningen av det multiprofessionella arbetet ska utvecklas.
