Barnets bästa ska beaktas i första hand vid lagstiftningsåtgärder
De grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna gäller alla oberoende av ålder och nationalitet. Grundlagen innehåller också en särskild bestämmelse som bara gäller barn. Enligt grundlagen ska barn bemötas som jämlika individer och ha rätt till medinflytande enligt sin utvecklingsnivå i frågor som gäller dem själva.
FN:s konvention om barnets rättigheter gäller i Finland på lagnivå. Artikel 3 i konventionen behandlar barnets bästa. Enligt artikeln ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata värdfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ. Även lagen om mottagande av flyktingar, lagen om främjande av integration och utlänningslagen förpliktar till att barnets bästa ska komma i främsta rummet och bedömas.
FN:s kommitté för barnets rättigheter har framhävt att bedömningen av barnets bästa ska vara villkorslös, omfattande och barnspecifik.
Lagen om främjande av integration hänvisar i fråga om bedömningen av barnets bästa till barnskyddslagen. När man bedömer barnets bästa ska man lägga vikt vid hur olika åtgärdsalternativ och lösningar tryggar till exempel barnets harmoniska utveckling och välfärd samt nära och fortgående mänskliga relationer, trygga uppväxtmiljö samt fysiska och psykiska integritet, möjlighet att delta och påverka sina egna ärenden samt beaktandet av den språkliga, kulturella och religiösa bakgrunden.
Likabehandling är förknippat med icke-diskriminering
Grunden för kravet på likabehandling finns i Finlands grundlag. I ett rättvist samhälle har alla människor lika möjligheter till utbildning, arbete och olika tjänster.
Likabehandling är väsentligt förknippat med icke-diskriminering. Enligt diskrimineringslagen får ingen diskrimineras på grund av ålder, ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet, familjeförhållanden, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller någon annan omständighet som gäller den enskilde som person.
Myndigheterna, utbildningsanordnarna och arbetsgivarna ska främja likabehandling i sin verksamhet. Diskrimineringslagen erbjuder konkreta verktyg för främjandet av likabehandling
Lagen om främjande av integration förutsätter tvärsektoriellt samarbete av myndigheterna
Integrationen främjas i samarbete mellan många sektorer och aktörer. Även lagen om främjande av integration förutsätter att myndigheterna utvecklar sitt tvärsektoriella samarbete inom integrationsfrämjandet. I samarbetet på lokalplanet deltar kommunen (i synnerhet representanter för förvaltningen och basservicen), arbetskraftsmyndigheten, välfärdsområden och polisen samt organisationer, föreningar, sammanslutningar och läroanstalter som ordnar integrationsfrämjande åtgärder och tjänster.
Kommunen, eller flera kommuner tillsammans, kan tillsätta en delegation på lokalplanet i samarbete med lokala arbetsmarknads-, företagar- och frivilligorganisationer. En sådan delegation har till uppgift att utveckla planeringen och genomförandet av integrationsfrämjandet samt främja etniska relationer.
Kommunen, arbetskraftsmyndigheten och välfärdsområden ansvarar tillsammans för att ordna åtgärder och tjänster som främjar och stöder integrationen, hänvisa till tjänsterna och följa upp deras genomslag. Dessutom kan de ingå lokala eller regionala samarbetsavtal om ordnandet av åtgärder och tjänster i sitt område.
