Hoppa till innehåll

Likabehandling och icke-diskriminering banar väg för ett rättvist samhälle

Fundamentet för kravet på likabehandling finns i Finlands grundlag. I ett rättvist samhälle har alla lika möjligheter till utbildning och arbete och tillgång till olika tjänster.

Likabehandling är väsentligt förknippat med icke-diskriminering. Enligt diskrimineringslagen får ingen diskrimineras på grund av 

  • ålder, 
  • ursprung, 
  • nationalitet,
  • språk, 
  • religion, 
  • övertygelse, 
  • åsikt, 
  • politisk verksamhet, 
  • fackföreningsverksamhet, 
  • familjeförhållanden, 
  • hälsotillstånd, 
  • funktionsnedsättning, 
  • sexuell läggning 
  • eller någon annan omständighet som gäller den enskilde som person. 

Myndigheterna, utbildningsanordnarna och arbetsgivarna ska främja likabehandling i sin verksamhet. Diskrimineringslagen erbjuder konkreta verktyg för främjandet av likabehandling.

Lagen om främjande av integration främjar likabehandling av invandrare

Genom de åtgärder som tagits in i lagen om främjande av integration främjas invandrarnas jämlikhet och likabehandling. Till exempel genom integrationsutbildning kan invandrare lära sig finska eller svenska och skaffa sig andra färdigheter som stöder deras inträde till utbildning och arbetsliv och deras deltagande i den samhälleliga verksamheten.

Lika viktigt är det att identifiera och riva diskriminerande maktstrukturer i samhället och att aktivt utveckla strukturerna och tjänsterna så att samhället verkligen erbjuder alla lika möjligheter till delaktighet och en jämlik ställning i samhället. 

Positiv särbehandling förhindrar en ojämlik ställning

Positiv särbehandling kan tillämpas för att främja faktisk likabehandling eller förebygga diskriminering. Med positiv särbehandling avses förfarandet för att stödja representanter för vissa grupper genom specialåtgärder i en situation där de annars riskerar hamna i en ojämlik ställning.

I bakgrunden finns en tanke om att formell likabehandling av medlemmar av en minoritet jämfört med andra samhällsmedlemmar inte nödvändigtvis leder till faktisk likabehandling. Tvärtom kan det utesluta vissa möjligheter för en del av befolkningen.

Positiv särbehandling är till exempel sådana proportionerliga rekryteringsåtgärder som syftar till att öka andelen personer som hör till en underrepresenterad grupp, till exempel invandrare, i personalen. Positiv särbehandling kan också vara att reservera en längre tid i kundservicesituationer eller tillhandahålla utbildningstjänster som riktas till vissa grupper.

Positiv särbehandling ska alltid kunna motiveras tillräckligt väl och vara planerad, proportionerlig och tillfällig.

Mer information:
Om likabehandling och verktyg för att främja likabehandling