Ett övergripande mål för integrationsprogrammet är att förbättra sysselsättningen eller färdigheter som stöder sysselsättning samt kunskaperna i finska och/eller svenska och samhällskunskap bland invandrarna och att förbättra invandrarnas delaktighet. Ett av programmets syften är också att lotsa invandrarna vidare till arbetslivet eller tjänster och utbildning som stöder sysselsättning, social- och hälsovårdstjänster och olika organisationers verksamhet. Dessutom avses programmet leda till att man bättre än i dag kan identifiera personer som har förutsättningar för att fort få arbete och personer som behöver utveckla sin kompetens för att få arbete. Kontakterna till arbetslivet och möjligheterna att utveckla kompetensen medan programmet pågår och efter att det avslutats är väsentliga när man ska svara på efterfrågan på kunnig arbetskraft på en arbetsmarknad i förändring.
Målen för integrationsprogrammet ska preciseras med beaktande av varje deltagares utgångsläge och behov. De invandrare som deltar i integrationsprogrammet utgör i fråga om utgångsläge och livssituation en mycket heterogen grupp, varför det utöver de mål som är gemensamma för alla deltagare i programmet även behöver fastställas individuella mål.
Genom den inledande kartläggning som ingår i integrationsprogrammet utreds de servicebehov som är viktigast med hänsyn till främjandet av sysselsättning och integration. Utifrån den inledande kartläggningen upprättas vid behov en integrationsplan där individuella mål och åtgärder fastställs. Målet med integrationsprogrammet kan för en del vara snabb sysselsättning, medan sysselsättning för andra kan kräva att exempelvis språkfärdigheterna och/eller yrkeskompetensen stärks. För dem som står utanför arbetskraften kan målet också vara att stärka och upprätthålla språkkunskaperna, öka samhälls- och arbetslivsfärdigheterna och främja en överföring till arbetskraften och arbetskraftsservicen. En del av invandrarna kan också behöva särskilt stöd, varvid målet kan vara till exempel att stärka arbets- och funktionsförmågan.
Ett av målen med integrationsprogrammet är att stödja deltagarnas färdigheter i finska och/eller svenska. Enligt gällande integrationslag är det språkliga målet i integrationsutbildningen fungerande elementära språkfärdigheter, vilket motsvarar nivå B1.1 på den europeiska språkfärdighetsskalan. Fungerande elementära språkfärdigheter är ofta en förutsättning för arbete och för medborgarskap. Tillräckliga grundläggande språkfärdigheter krävs också till exempel i de yrkesstudier som ofta följer på integrationsutbildningen.
För samhällskunskapens del ska det centrala innehållet även i fortsättningen fastställas i grunderna och rekommendationerna för läroplanen för den integrationsfrämjande utbildningen. För att stödja deltagande i samhällslivet och nätverkande ska man för deltagarna också kunna fastställa individuella mål som till exempel kan handla om att bekanta sig med organisationsverksamhet. Vid behov ska man i integrationsplanen även kunna ange individuella mål som gäller hanteringen av vardagen och de basfärdigheter som behövs i samhället, såsom digitala färdigheter.
Integrationsprogrammets mål: de viktigaste åtgärderna
- Ett mål för integrationsprogrammet är att förbättra deltagarnas sysselsättning eller färdigheter som stöder sysselsättning samt kunskaperna i finska och/eller svenska och samhällskunskap. Ett annat mål är att lotsa invandraren vidare till arbetslivet eller ändamålsenliga tjänster och utbildning som stöder sysselsättning, social- och hälsovårdstjänster samt olika organisationers verksamhet.
- Målnivån för språkfärdigheterna i integrationsutbildningen ska i överensstämmelse med nuläget fastställas till B1.1. Om en invandrare när programmet avslutas inte har fungerande elementära språkfärdigheter ska man tillsammans med denne komma överens om åtgärder för att fortsätta att utveckla språkfärdigheterna till exempel i en sysselsättningsplan, om personen inte har sysselsatts.
- De närmare målen med programmet anges individuellt med beaktande av deltagarens behov. Dessutom avses programmet leda till att man bättre kan identifiera personer som har förutsättningar för att fort få arbete och personer som för att få arbete behöver utveckla sin kompetens och eventuellt behöver social- och hälsovårdstjänster eller andra tjänster.
