En inledande kartläggning på myndighetens initiativ görs alltid för
- en invandrare som är arbetslös arbetssökande
- en invandrare som får utkomststöd annat än tillfälligt
En invandrare kan också själv begära en inledande kartläggning. Den myndighet som fått begäran bedömer behovet av en inledande kartläggning och definierar till vilken eller vilka myndigheters tjänster invandraren bör hänvisas.
Utgångspunkten för integrationslagen är att utöver arbetslösa arbetssökande och personer som får utkomststöd även hänvisa andra invandrare till integrationsfrämjande tjänster och åtgärder. Exempelvis grunden för beviljande av ett uppehållstillstånd eller tillståndets längd ska inte få begränsa möjligheterna till en inledande kartläggning.
Det är viktigt att bedöma behovet av en inledande kartläggning i synnerhet exempelvis för följande invandrare:
- personer som kommit till landet som partner, och som inte är kunder hos arbets- och näringstjänsterna
- föräldrar som vårdar sina barn hemma
- unga som kommit till landet i grundskoleåldern
- personer som befinner sig i en sårbar ställning
- personer som kommit till landet som studerande eller arbetstagare.
Utifrån den information som man fått i den inledande kartläggningen kan invandraren hänvisas till lämpliga tjänster (exempelvis kommunens basservice, arbets- och näringstjänsterna, verksamhet som ordnas av den tredje sektorn i området). På så sätt kan man främja kundens integration, även om man anser att ingen individuell integrationsplan behövs.
Man kan dock avstå från att göra en inledande kartläggning om det anses vara uppenbart onödigt. Så är fallet exempelvis om invandraren redan har vistats i landet länge och inte anses ha nytta av en inledande kartläggning.
Mer information:
Lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice
Lagen om utkomststöd
